If it's not ok, it's not the end..

Den här dagen började dåligt och slutar bra. Det känns hoppfullt och jag kom att tänka på ett ordspråk jag nyligen har läst någonstans;

Everything will be okey, in the end

If it's not okey, it's not the end...

Bild från www.dreamstime.com

Några ord på vägen! Hoppas din dag har varit bra!

Glad Påsk!

*tidsinställt inlägg - i fall jag blir kvar på sjukhuset efter operationen och inte kan önska en glad påsk*

Hunden Dundra får vara påskkärring i år

Jag önskar alla bloggvänner en underbar och fin påskhelg! Njut av god mat, ledighet och vårljuset.
Ha det gott!

Tid att vara ensam..

av Patricia Tudor-Sandahl är en tröstebok för mig som jag ofta återkommer till. Liksom flera andra av hennes böcker. Hon har många kloka tankar som hon delar med sig av. Länk till hennes webbplats hittar ni här.

Jag mötte en människa som berörde min själ för en tid sen. Det var som om vi alltid känt varann och det bara bubblade av glädje och energi mellan oss. Det var så roligt och så inspirerande.
Hon kom in i mitt liv som en frisk fläckt just när jag behövde det som bäst. Hon rev ner mina murar som jag byggt upp och fick mig att vilja leva igen, på riktigt. Att våga ta risker, att våga lita. En ny vän. Bara så där. Det var stort.
Sakta men säkert levde jag upp och började se framåt. Få nya idéer. Det var så stort.
Lika plötsligt, nästan, som hon kommit flög hon iväg igen likt en virvelvind. Hon lutade huvudet så där på sned som bara hon kan göra och sade men vi kan väl fortsätta att vara vänner..? Även fast jag far. Jag svalde klumpen i halsen och satte handen över krampen i bröstet och nickade ett glatt "ja visst"
Då vi lever i olika tempo blev facebook vår mötesplats.
Det var som att bjudas in i vardagsrummet fast man satt kvar hemma. Jag gillade inte. Ville träffas, mötas, ses, hitta på något.
Väl medveten om vänskapens färskhet och min förmåga att bli ivrig så låg jag lågt. Länge. Smsen som tidigare krockat i luften blev allt glesare för att sedan avta helt. Jag anade att något var fel. Men jag visste inte vad. När jag väl vant mig och börjat hitta en ny tråd i vår vänskap var hon bara borta från min facebook en dag, och jag blockerad. Hon lämnade ett mail efter sig.
När livet har blivit för mycket.
Och man måste prioritera.
Jag var inte släkt, inte barndomsvän, sist in - först ut som de gamla LAS-listorna. I rättvisans anda.
Kvar stod jag. Med en sten i bröstet.
Skulle försöka förstå. Men vad fanns att förstå?
Varför skulle vi mötas för att bara skiljas åt?
Varför rörde du upp en massa glädje och vänskapskänslor för att sedan bara dra dig undan. Man gör inte så. Man får inte. Borde inte få i alla fall.
Minns ett ordspråk jag hört en gång "Lätt fånget - lätt förgånget"
Därför kom jag att tänka på min kloka favoritförfattare och plockade fram boken ur bokhyllan.
Att välja att då och då dra sig undan vardagen och ha tid för sig själv är ett behov som många har men som ofta försummas. Samtidigt kan det kännas ovanligt, till och med lite skrämmande, att bara umgås med sig själv. Den inre rösten hörs bäst då det är tyst och stilla, i stunder av självvald ensamhet blir man klarare över vart man är på väg och om det verkligen är dit man vill gå.

Patricia Tudor - Sandahl.

Nästa gång kommer jag att sakta ner tempot när jag möter någon ny människa. Min vänskap är inte till salu. Den är inget man kan ta bort med en knapptryckning på facebook och genom att byta telefonnummer. Den är mycket större än så.
Allting har sin tid.
Saknar dig innan du gått.