Det blir inte alltid som man tänkt sig

När förändringar står för dörren brukar jag lyssna på musik som peppar och stärker. Den här av Lisa Ekdahl är en av favoriterna;

"Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå
Är jag bortom tankarna och orden, där finns inget jag måste förstå
Utom att kroppen är tung mot vår mark
Att himlen är blå och jag är lycklig och stark
Med kroppen mot jorden finns det inget jag måste förstå
nej, det finns inget jag måste förstå.. det finns inget jag måste förstå"
Lisa Ekdahl
Jag fick en vattenskada i min lägenhet några dagar före jul. I 3tre veckor fick jag ha köket i tv-rummet och diska i badrummet i väntan på vardag igen. När hantverkarna kom så insåg de att skadan var större än de befarade så jag fick flytta hem till mina föräldrar eftersom de inte kunde erbjuda någon ersättningslägenhet. Det fick mig verkligen att inse hur skört livet är. Ena dagen förstahandskontrakt på en hyresrätt man älskar att bo i och nästa stund hemlös. Efter två veckor hos föräldrarna så kontaktade de mig och berättade att vattenskadan var total. Jag måste tömma lägenheten och de kunde nu erbjuda en ersättningslägenhet. Det var med blandade känslor jag flyttade. Tacksam över tak över huvudet och nöjd med området men det tar ett tag att ställa om sig.

Jag inser hur oändligt mycket jag saknar att bo högst upp på min "gamla hörna" med utsikt över fjällen, takåsar och ett slags örnperspektiv på människorna nere på gatan. Sedan flyttade jag ner på en hörna på en lugnare gata och uppskattade att se folk och kände mig mer social på något sätt och vis. Men nu bor jag i en källarlägenhet med insyn som i ett tittskåp..
Man vänjer sig vid det med och jag har inga problem med att folk kikar in genom fönstret men saknar utsikten...
men, men man får göra det bästa av situationen, eller hur?

Såna här cykel- och sparkskjul är såå -70 tal

 

 

 

Rätt fint ändå med frostiga snöflingor på fönsterrutorna..

 

Hoppas måndagen har varit bra för er alla därute! Kram!

Mellan höst och vinter

Uppkrupen i soffhörnet med en bra bok i gränslandet mellan höst och vinter. Snöflingor virvlar i luften och bildar lustiga mönster på den gröna gräsmattan utanför. Försöker att tänka tacksamma tankar och inte känna efter hur jobbigt jag egentligen tycker att det är när det växlar årstid..
En vän hade delat detta på facebook i går och den vill jag oxå väldigt gärna dela med mig av. Så klokt!

Väggord i hopp om att peppa sig själv och andra

Jag tycker att det ser rätt häftigt ut med väggord. Som om man har skrivit direkt på väggen.. Pimpade mitt lilla kök med väggord i somras och jag tycker att det blev ett lyft. Det drar blickarna till sig och förstås valde jag orden som jag själv gillar ; Carpe Diem ~Fånga dagen!

Ett hej kan göra skillnad

I våras hade Ica Kvantum en kampanj där man fick ett par fingervantar på köpet om man t ex köpte nyponsoppa. Eftersom jag är en riktig nyponsoppsdrickare så hann jag få ihop några par coola vantar. De har blivit mina favvovantar!!

Det är organisationen Friends som arbetar mot mobbing som stödde idén. Det står "hej" på världens alla språk på dem. Budskapet bakom är starkt. Viktigt.

Ett litet enkelt ord som Hej, kan verkligen göra skillnad. Det får människor att känna sig sedda och respekterade och värdefulla. Ett hej när man möts i farstun, går in i en affär, kommer till jobbet, skolan mm borde vara alldeles självklart! Det kan göra att vägen känns mindre ensam och mer hoppfull. Jag använder mina nya vantar med glimten i ögat och försöker säga hej lite oftare..




 

Fjällbiten

Jag har blivit fjällbiten under sommaren. Förut när jag bodde på tredje våningen så hade jag utsikt över fjällen och tyckte inte att det var nåt märkvärdigt med det men sedan jag flyttade ner på marken så var det som att något fattades. En fin sensommardag for jag upp till Torneträsk. Det var ett fascinerande väderomslag såsom det ofta är i fjällen. Halva vägen var det strålande sol och varmt och sedan var det skyfall i några mil för att därefter bli soligt igen.
Mäktigt!

Dagar i ullunderställ

Jag blev så förälskad i den här vackra älvan som stod i ett skyltfönster att jag rusade in och köpte den direkt. Den är så fin. Hon gör sig inte riktigt rättvisa på bild för man ser nästan inte glittret på henne, de spröda vingarna, pälspuffen och Lotusblomman hon har i handen men jag ville ändå visa upp denna. Hon står på köksbordet som en påminnelse om att lita till sin inre röst och våga se magin i vardagen..

Jag tycker inte om hösten. Den fyller mig med vemod. Mörkret lägger sig som en grå filt och den kalla krispiga luften får mig bara att frysa. Har varit snäll mot mig själv och klickat hem ett ullunderställ som ärligt talat kostade skjortan men verkar vara värt vartenda öre. Mitt nya favoritplagg i höst.

 

Så här ser det ut, hemklickat från outnorth.se

Ha det gott!

Vi hörs!

 

Sopar bort lite spindelväv..

Det blev ett litet avbrott här inne på bloggen så jag är inne och sopar bort lite spindelväv här och var och klurar på nästkommande inlägg. Tack för att ni kikar in och saknar mig när jag inte är här! Det värmer mer än ni anar!

 

Jag har haft en hektisk tid med många nya händelser, både bra och jobbiga som fullständigt slukat mig i tid och rum.
Men nu är jag tillbaka! Lagom till mars-solen visar sig trots den bistra kylan. Finns det något underbarare än att låta solens strålar värma sitt vinterbleka nylle..?
Vi hörs!