fredag 12 augusti 2011

Kom inte på nån bra rubrik..

Jag har krockat med bilen i morse. Den blev som ett russin på passagerarsidan. Min fina Blå vinge som jag alldeles nyss har hämtat ut från service.
Det var inte mitt fel och jag kunde inte ha gjort något annorlunda (annat än att ha väntat några sekunder innan jag startade bilen så hade det aldrig behövt hända) När jag körde nerför slänten från min motorvärmarplats så kom det plötsligt en karl med två små hundar uppför slänten och hundarna gick på varsin sida. Det är min mardröm att köra på nåt levande så jag bromsade instinktivt och på nåt sätt kanade bilen rätt in i räcket och blev hoptryck... Trist, trist!
Så i stället för att åka till skolan så körde jag bilen till verkstad och ringde sen försäkringsbolaget. Det är inte säkert att det går att fixa till det i fall hjul-nån-ting-vad-det-nu-heter fick sig en smäll. I så fall så får jag en likvärdig bil! Tur att den är försäkrad!

Det känns som att den har dålig karma, min bil. Missförstå mig inte nu - den är underbar att köra, drar lite soppa och är fin och bra på alla sätt och vis. Men. Och här kommer men in i bilden. Det har varit lite för många obehagliga händelser med bilen nu.. Det var inte länge sedan som några ungar skar sönder ett däck för mig, en annan gång var vindrutetorkarbladet avslitet, och en gång före det var det en stor buckla i combin som krävde omfattande reparationer... Allt på samma plats. Min F.D motorvärmarplats. I dag sade jag upp den. På studs. Nu räcker det! Det är nåt skumt med den platsen.
Nu ska jag önsketänka mig till en bättre parkeringsplats.

Var rädda om er och fånga dagen!

11 kommentarer:

  1. Först: Bad gubben om ursäkt?????


    Du har rätt i att man ska vara rädd om dagen idag. Imorron kanske inte finns. Här tas heller inget för givet. Carpe Diem!

    SvaraRadera
  2. Tack och lov att ingen blev skadad!
    Och som du säger man ska vara rädd om livet och ta vara på varje dag.

    SvaraRadera
  3. Du har så rätt - livet är mycket skört. Dock får inte rädslan göra att vi glömmer att leva.

    Hade en gång en arbetskompis som gått ett helt år och oroat sig för att bli uppsagd. När alla förhandlingar var klara blev ingen av oss uppsagd. Hon grämde sig så för att hon hade slösat bort ett helt år på oro och inte vågat göra något utan bara sparat pengar i fall att...

    I mitt yrke som ssk på strålbeh så träffar jag många patienter som ångrar sig för allt de inte gjort. det vill jag inte göra när det är min tur...

    Men jag håller med dig något hokus-pokus är det med bilen mm.

    Du får av-tvia den!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Nej,så tråkigt.Och så onödigt. Det finns verkligen styrka hos dig som kan vända dina tankar så och i slutändan se det hela i ett perspektiv. Precis som du har jag levt nära svårt sjuk nära anhörig. Och tidigt i livet blev jag medveten om livets skörhet. Det är så lätt att glömma bort livets skörhet. Det är viktigt att påminna varandra. Tack för att du påminde mig. Hoppas allt löser sig på bästa sätt. En varm kram och en fin söndagkväll.

    SvaraRadera
  5. Hujja.......vilken otur.Köp en trisslott,kan bara bli bättre:))stora kramar

    helt rätt,fånga dagen:))ta dig tid att stanna upp o lukta på blommorna vid vägkanten.......livet rusar bara förbi.

    SvaraRadera
  6. oj vad bra du formulerat detta. jag blev verkligen rörd över två saker:
    att du sa upp bilplatsen! känns självklart.
    och det andra om att du längtade vardag när allt var kaos...
    precis som nu för mig. vill bara ha vanliga dagar. kanske smyga in nått extra framöver.
    och jag funderar mycket på det där med att ha bil (vilket jag INTE har råd med) alla kostnader...
    ändå nöjet att kunna hälsa på pojkarna (4 mil) och storhandla mm.
    nåja, jag är inne i en anpassningsperiod och jag kan ju inte hänga på låset hos pojkarna hur som helst.
    carpe diem - så är det bara :)

    SvaraRadera
  7. Vilken tur i oturen att du klarade dig, det var den första tanken. Den andra var hur sansat du beskriver allt elände med "bileriet". Nu önskar jag bara att det vänder!
    Önskar dig trevlig måndag och förhoppningsvis trevligare väder än vad jag har. Det är grått och trist, men inga skyfall som i Göteborg.

    SvaraRadera
  8. Hej igen!
    Jag skulle vilja fråga dig en sak, men jag hittade ingen mejladress till dig. Om du vill kan du mejla mig på elisabeth.l.m.jonsson@telia.com så skickar jag frågan.
    Allt gott!
    Elisabeth

    SvaraRadera
  9. Men huj...vad läskigt...tur att det gick bra med dig.

    varm kram och var rädd om dig/caja

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Har mejlat dig. Hoppas det fungerade och har kommit fram, annars hör bara av dig.
    Allt gott!
    Mvh
    Elisabeth

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar! Det är uppskattat!