Minnen från en sockerskål
Jag är svag för sockerskålar. Den här modellen påminner mig om min farmor som kom som krigsbarn till Sverige från Finland. Hon talade mycket dålig svenska. Hon brukade ta ett par sockerbitar i munnen och lite kaffe på ett fat och blicken fastnade i fjärran. Tänk vad man kan minnas en människa genom en sak.
Exakt en sådan fanns hos min farmor och farfar också...
SvaraRaderasvar: Jätte kul att du ville vara med i dagens blogg en vinnare är nu uttagen så går in och kolla om det är du, om det inte är det så passa på att anmäla dig till morgondagens tävling och ha en chans till:)
SvaraRaderakram
Nostalgisk och fin!
SvaraRaderaKram Malin
catarina! nu blir det ju rakt omöjligt att inte köpa just en sådan!!!
SvaraRaderajag skrattade när jag fick syn på ditt inlägg och det kändes som om det var lite till mig :) får nu se om det står kvar på mitt älskade 7:an och om jag får tid att gå dit på lunchen.
ha en fin dag och klappa dundra från mig.
♥
Exakt en sådan hade vi i mitt barndomshem.
SvaraRaderaÅh, det var ett fint minne. Vi hade en sådan där sockerskål när jag var barn, jag tyckte det var dumt att den var bucklig för då kunde man inte spegla sig i den så bra.
SvaraRaderaVill se mer foton på ditt hem! Det vore kul!
/Stephanie
Hej!
SvaraRaderaVilka härliga minen.
Ha en fin dag!
Kram Elin