If it's not ok, it's not the end..

Den här dagen började dåligt och slutar bra. Det känns hoppfullt och jag kom att tänka på ett ordspråk jag nyligen har läst någonstans;

Everything will be okey, in the end

If it's not okey, it's not the end...

Bild från www.dreamstime.com

Några ord på vägen! Hoppas din dag har varit bra!

Glad Påsk!

*tidsinställt inlägg - i fall jag blir kvar på sjukhuset efter operationen och inte kan önska en glad påsk*

Hunden Dundra får vara påskkärring i år

Jag önskar alla bloggvänner en underbar och fin påskhelg! Njut av god mat, ledighet och vårljuset.
Ha det gott!

Tid att vara ensam..

av Patricia Tudor-Sandahl är en tröstebok för mig som jag ofta återkommer till. Liksom flera andra av hennes böcker. Hon har många kloka tankar som hon delar med sig av. Länk till hennes webbplats hittar ni här.

Jag mötte en människa som berörde min själ för en tid sen. Det var som om vi alltid känt varann och det bara bubblade av glädje och energi mellan oss. Det var så roligt och så inspirerande.
Hon kom in i mitt liv som en frisk fläckt just när jag behövde det som bäst. Hon rev ner mina murar som jag byggt upp och fick mig att vilja leva igen, på riktigt. Att våga ta risker, att våga lita. En ny vän. Bara så där. Det var stort.
Sakta men säkert levde jag upp och började se framåt. Få nya idéer. Det var så stort.
Lika plötsligt, nästan, som hon kommit flög hon iväg igen likt en virvelvind. Hon lutade huvudet så där på sned som bara hon kan göra och sade men vi kan väl fortsätta att vara vänner..? Även fast jag far. Jag svalde klumpen i halsen och satte handen över krampen i bröstet och nickade ett glatt "ja visst"
Då vi lever i olika tempo blev facebook vår mötesplats.
Det var som att bjudas in i vardagsrummet fast man satt kvar hemma. Jag gillade inte. Ville träffas, mötas, ses, hitta på något.
Väl medveten om vänskapens färskhet och min förmåga att bli ivrig så låg jag lågt. Länge. Smsen som tidigare krockat i luften blev allt glesare för att sedan avta helt. Jag anade att något var fel. Men jag visste inte vad. När jag väl vant mig och börjat hitta en ny tråd i vår vänskap var hon bara borta från min facebook en dag, och jag blockerad. Hon lämnade ett mail efter sig.
När livet har blivit för mycket.
Och man måste prioritera.
Jag var inte släkt, inte barndomsvän, sist in - först ut som de gamla LAS-listorna. I rättvisans anda.
Kvar stod jag. Med en sten i bröstet.
Skulle försöka förstå. Men vad fanns att förstå?
Varför skulle vi mötas för att bara skiljas åt?
Varför rörde du upp en massa glädje och vänskapskänslor för att sedan bara dra dig undan. Man gör inte så. Man får inte. Borde inte få i alla fall.
Minns ett ordspråk jag hört en gång "Lätt fånget - lätt förgånget"
Därför kom jag att tänka på min kloka favoritförfattare och plockade fram boken ur bokhyllan.
Att välja att då och då dra sig undan vardagen och ha tid för sig själv är ett behov som många har men som ofta försummas. Samtidigt kan det kännas ovanligt, till och med lite skrämmande, att bara umgås med sig själv. Den inre rösten hörs bäst då det är tyst och stilla, i stunder av självvald ensamhet blir man klarare över vart man är på väg och om det verkligen är dit man vill gå.

Patricia Tudor - Sandahl.

Nästa gång kommer jag att sakta ner tempot när jag möter någon ny människa. Min vänskap är inte till salu. Den är inget man kan ta bort med en knapptryckning på facebook och genom att byta telefonnummer. Den är mycket större än så.
Allting har sin tid.
Saknar dig innan du gått.

Rudolf har namnsdag..

..och min detoxkur går mot sitt slut. Jag måste erkänna att jag ser fram emot det! Jag har aldrig varit så törstig någonsin i hela mitt liv som den här månaden!! Vilket resulterat i den irriterande bieffekten att man måste springa på toan i tid och otid..

Däremot så har utrensningen tagit fart på det fysiska planet. Rent konkret så har jag rensat i skåp och lådor och kastat bort en hel del gamla prylar och skänkt lika mycket till Röda Korset. Jag har putsat och fejat och sorterat och det är roligt nu när man njuter av resultatet av det. Det är som att tankarna hinner i kapp en medans man sorterar olika saker.

Nu går vi mot ljusare tider!

Längtar tills man kan se midnattsolen från köksfönstret.. Snart!

Jag har oxå äntligen fått energi nog att flytta hemifrån "på riktigt". Det blev så när jag flyttade att jag lämnade kvar en hel del kläder och gamla skolböcker, leksaker från barndomen m m i deras förråd och ett skåp som jag huserat i. Jag har fått fina vinkar då och då om att ta hem det men det har bara inte blivit av. Förrän nu. Dock får kofferten med mina gamla barnkläder stå orörd. Det får bli ett annat kapitel. Hoppas allt är bra mer er!

En handskriven lapp..

Jag tänker då och då på Nils Ferlins dikt "barfotabarn"

"Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
 du barfota barn i livet.
 Så sitter du åter på handlarns trapp
 och gråter så övergivet.

 Vad var det för ord - var det långt eller kort
 var det väl eller illa skrivet?
 Tänk efter nu -förrn vi föser dig bort
 du barfotabarn i livet" Nils Ferlin

I dag fick jag en egen papperslapp med posten i form av några välskrivna rader.

Att ha just dig till vän

ger skäl till tacksamhet.

För du är bra på vänskap

- det hoppas jag du vet!

Tack finaste Hulda

Kärt återseende och saker i sin ordning

I dag städade jag ur bilen, på insidan. Utsidan är ingen idé ännu på ett tag.. Det blev ett kärt återseende när jag hittade Apan - Papan som varit försvunnen ett tag. Han blev min lyckomaskot när jag köpte bilen och jag har retat mig lika mycket på hans ända som tar bort lite av synfältet ungefär lika mycket som jag har saknat att ha honom hängande där. Nu är han på plats!! Fast lite, aningens lite längre ner...

När jag ändå var i farten så passade jag på att gå igenom "Första Hjälpen" kudden. Det var bara saxen i den som höll måttet kan jag erkänna. eftersom jag gillar att fixa och dona så gjorde jag i ordning en egen Första Hjälpen väska. Den innehåller nu alltifrån handskar, bandage, sockerbitar till en handduk. Allt ordentligt placerat i olika märkta fack. Voila! Vad tycks? Stolt om jag får säga det själv ;) Sen får man hoppas att man verkligen aldrig behöver använda den!

Som ni kan kanske inte ser på bilden så har jag skrivit "FÖRSTA HJÄLPEN" och "FIRST AID" på väskan... yrkesskada, eller..?

Längtan och retroskor

Aldrig förr har jag längtat så mycket efter en så "enkel" sak som att kunna gå, att kunna ta sig från punkt A till punkt B, kunna fingå, långgå, flanera, spatsera, powerwalka...
Det känns verkligen tungt att behöva operera knäet en 3:e gång och börja om igen med all rehabilitering. Men, men, nu är det som det är!

Eftersom jag behöver något att se fram emot just nu så har jag klickat hem de här retrodojjorna. De liknar faktiskt ett par som jag hade när jag var liten.. Fulsnygga, va?

Skorna kommer från http://www.brandos.se/